GLÖMSKANS ARKIV – ETT ÅR AV
ANTIRASISTISKT MINNE
FELICIA MULINARI &
ATHENA FARROKHZAD
Januari
Rulla tillbaka dagarna, rulla tillbaka deras mull, rulla tillbaka timmar och minuter, rulla genom de upplystaparkerna, genom staden, rulla tillbaka han som blir beskjuten på sin cykel på väg till fotbollsträningen, rulla cykeln baklänges längs gågator och återvändsgränder, rulla tillbaka polisrapporten, rulla fotbollen tillbaka till barndomens spelplaner.
*
Hon minns inget av det där. Att vara rädd var inte utmärkande, att vara brun var inte iögonfallande. Det var inga särskilda dagar, inga formativa händelser. Av seriemördarens dagar minns hon inget. Det var bara mors vaggvisa om natten, varje natt samma outgrundliga ton i rösten. Var rädd om dig, sjöng mor. De hatar oss, sjöng mor.
Det enda hon minns är att hon var ett barn med en mor som sjöng sånger.
*
Med alla våra datum i åtanke cyklar vi till manifestationen. Med motståndet dunkande i huvudet, med förlusten för ögonen. Minns du var du stod den dagen, vad du sa till mig, vad du höll i handen. Minns du mors ord när du kom hem med blodfläckar på jeansen. Minns du vad du tänkte om historiens förutbestämdhet strax innan du somnade.
Minns du den eviga lindansen: Ett steg till vänster så faller de i glömska.
Ett steg till höger så var de aldrig levande.
*
Han röker en cigg i dimman som bildas när en stad glömmer.
Glömskan kommer inte först. Först kommer likgiltigheten.
De dör som flugor i den där staden. Han röker en cigg.
Regnet strilar ner som tårarna han inte gråter.
Glömskan kommer inte först. Först kommer anklagelsen.
Varför skjuter de på varandra, slocknar som eldflugor i den där staden.
Han bränner sig när han suger på filtret, försöker bli ett med elden.
Glömskan kommer inte först. Först kommer skulden.
Om man låter barn ränna omkring på kvällen.
Om man skaffar fler än man har råd med.
Han fimpar och ur askan återuppstår inte den förlorade tiden.
När glömskan kommer misstar han den för syre.
*
Barnen surrar och flugorna snurrar.
Det är barn och flugor som torkar i blommorna på Nobelvägen.
Gatorna är smällare och piss. Gatorna är de döda barnens.
Det är bara barn som kan få för sig att lägga blommor och brev mitt på gatan för alla att trampa på.
Det är bara barn som sörjer barn som vet att kronblad är det enda som växer ur minnet.
Barnens ceremonier: chokladen sockersöt. Allting i en hög av död att trampa på. Trampa på så du kommer ihåg. Barnet som sköts här älskade Snickers.
*
Vi är glömskans arkiv. Vi arkiverar glömska.
Glömskan är tunn och tung som dimma.
När vi lyfter den från himlavalvet sträcker vi en muskel.
Akta dina fötter så att du inte trampar i.
Rulla tillbaka, trampa fram. Gå inte förbi.
Läs hela dikten här
«Att benämna historiska erfarenheter av våld och motstånd är viktigt för varje kämpande kollektiv. Att organisera sig politiskt innebär bland annat att åberopa hågkomst och vägra glömska. Att minnas genom att föra protokoll, fotografera, upprepa slagord och berätta för barnen. Att minnas det hegemonin kräver att vi ska glömma. Att minnas det förflutna för att en annan framtid ska vara möjlig.»
– Felicia Mulinari och Athena Farrokhzad
GLÖMSKANS ARKIV –
ETT PROJEKT I TRE AKTER
Med utgångspunkt i Malmös historia av rasistiskt våld fick Amfi i uppdrag av Malmö Stad att skapa ett offentligt scenkonstverk till grupputställningen «Hela staden är ett monument». På den här sidan kan du ta del av projektets alla delar.
Glömskans arkiv är ett lyriskt manifest skrivet av poeterna Felicia Mulinari och Athena Farrokhzad. Utifrån en brevväxling med representanter för sociala rörelser i Malmö har de undersökt minnets och glömskans roll för antirasistisk kamp.
Glömskans arkiv är tonsatt av kompositören Tebogo Monnakgotla för två solister och kör och är ett verk som skildrar minne, sorg och rasistiskt våld med Malmö som horisont. Oratoriet hade sin urpremiär på Malmö Konsthall i maj 2023, där det iscensattes av regissören Saga Gärde.
Under arbetet med Glömskans Arkiv arrangerade Amfi ett rättsforum om hatbrott i samarbete med Civil Rights Defenders i september 2022, som belyser hur rättsväsendet arbetar vid hatbrott. Där diskuterades även den kritiserade domen i Peter Mangs-målet där den rasistiska seriemördaren dömdes till livstid men inte för hatbrott.
Glömskans Arkiv är gjort på uppdrag av Malmö stad och är en del av Hela staden är ett monument – en utställning med tillfälliga verk i Malmö under 2022 och 2023. Verken undersöker såväl maktstrukturer som omsorgs- och minnespraktiker i och genom det offentliga rummet. En röd tråd i konstnärernas arbete är utforskandet av hur rasistiska strukturer påverkar vilka erfarenheter och minnen som gemensamt skapar en stads berättelser. Curatorer för grupputställningen var Rena Baledi och Anna Wahlstedt. Projektet uppstod tack vare de Malmöbor som startade ett medborgarinitiativ genom ett medialt upprop i Sydsvenskan.
