"Att benämna historiska erfarenheter av våld och motstånd är viktigt för varje

kämpande kollektiv. Att organisera sig politiskt innebär bland annat att åberopa

hågkomst och vägra glömska. Att minnas genom att föra protokoll, fotografera,

upprepa slagord och berätta för barnen. Att minnas det hegemonin kräver att vi

ska glömma. Att minnas det förflutna för att en annan framtid ska vara möjlig.”

Felicia är poet, dramatiker, kritiker och aktivist. Hennes första diktsamling

Det som inte kan utplånas utkom under 2019 på Albert Bonniers förlag, en

diktsvit sprungen ur en kollektiv erfarenhet av rasism och våld.

Athena är poet, dramatiker och översättare. Athena debuterade med Vitsvit 2013 och sedan dess har hennes böcker getts ut på femton språk. Hennes fjärde diktsamling Åsnans år utkom 2022. Tillsammans med Ida Linde ansvarar hon för litteraturscenen på Kulturhuset Stadsteatern.

Hon har studerat cello och komposition vid Musikhögskolan i Piteå och Stockholm där hon även har avlagt diplomutbildning i komposition. Monnakgotla fick sitt internationella erkännande med verket Bambu i björkars språk, som vann European Broadcasting unions tävling Rostrums rekommendationspris. Hon har tonsatt lyrik av poeter som Li L och Ann Jäderlund. Monnakgotla omnämns som "en av de mest framstående svenska kompositörerna i sin generation". Under 2022 har man bl.a. kunnat höra hennes musik vid Grant Park Festival i Chicago (Marina Piccinini och Andreas Haefliger) samt som hustonsättare vid Jönköpings sinfonietta och under 2023 är hon hustonsättare i Tanglewoodn (Boston) och i Karlstad. Monnakgotla har tidigare samarbetat med regissören Saga Gärde och Athenas Farrokhzad i Amfis senaste uppsättning Moral enligt Medea som spelats på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och DAAD Gallerie i Berlin. Tebogos senaste opera Zebran för Vadstena Akademien nominerades till Nordiska rådets musikpris 2023 och vann Musikförläggarnas konstmusikpris 2022. Under 2023 uppmärksammas hon under festivalen Tanglewood samt som hustonsättare på Wermland Opera.

"Vems minnen är det som skriver stadens historia? Vad faller i glömska? Felicia Mulinari och Athena Farrokhzad skriver fram ett stycke svensk samtidshistoria genom att sätta olika ögonblick och händelser i relation till varandra. Dikten låter oss påminnas om 8 mars – dagen då Showan Shattak attackerades med kniv av nazister och om den skräck som den rasistiska seriemördaren Peter Mangs spred i Malmö åren 2003–2010. Liksom den berättar om ljusa dagar när knopparna slår ut i Rosengård och människor samlas på Möllevångstorget i antirasistisk kamp. Det är en lika öm som våldsam berättelse." 

Saga är konstnärlig ledare för Amfi och arbetar med scenkonst och film genom dokumentära och kompositionella processer. Bakom sig har hon hyllade uppsättningar av Farrokhzads Krigerska på Backa teater och Labyrint av Felicia Mulinari på Malmö Stadsteater, som vann pris på Scenkonstgalan 2019.

”Att jobba med den här starka och målande texten väckte mina egna minnen från hösten 2010 då Peter Mangs sköt mot invandrare. För oss som är svarta och bruna påverkade det våra liv enormt. Det begränsade oss; hur vi rörde oss, hur vi gick ut, vilka kläder vi bar för att inte synas. När jag fick uppdraget för Glömskans arkiv kom allt det här tillbaka. Jag märkte att jag inte pratat med någon om hur det var att bo i Malmö under den här tiden som våra liv var i fara, så det blev någon sorts traumabearbetning. Allt går in i kostymerna; skräcken och oron, livets tillfällighet, men också allt det vackra som det är att vara människa. Kostymerna har brända kanter och hål, jag ville leka med dubbelheten i att både vara stark och skör. För det finns en enorm styrka bland oss i Malmö som har erfarenhet av migration. Jag tycker att staden kunde ha tagit mycket bättre hand om den här upplevelsen; erbjudit sorgbearbetning eller bara checka in och kolla hur vi mår. Livet skulle bara fortsätta; vi skulle gå till jobbet, hämta våra barn från dagis och ta hand om dem, trots det absurda som pågick. Skulle vi behöva vara rädda för att gå och bli skjutna i Malmö på 2000-talet? Det fanns inget tillfälle att stanna upp och ta in vad som faktiskt hände. Den här upplevelsen försöker jag på mitt sätt översätta i det visuella, estetiska och textila.”

Sarah Nakiito är en multidisciplinär konstnär och kostymdedigner verksam i Malmö. Hon arbetar främst med textilkonst, men även kostymdesign. Med fokus på områden som koloniala arv, psykisk ohälsa, eskapism, svarthet, queerhet och lek vill Sarah Nakiito utforska dekoloniserande praktiker och verka i sammanhang där vi skapar ett vidare språk för konstnärliga praktiker. Hon har bl a gjort kostym till flera av koreografen Viktor Fröjds produktioner som Festen och Locus på Riksteatern.  

“Projektet Antirasistiskt monument handlar om rasism och motstånd mot rasism. Grupputställningen Hela staden är ett monument har varit ett sätt att undersöka detta genom konstnärernas verk som behandlar såväl maktstrukturer som omsorgs- och minnespraktiker i det offentliga rummet. Konsten blir en väg till kontakt med Malmös historia, samtid och framtid. En curatoriell ingång har varit det platsspecifika, att säga något om Malmö och på så vis även om Sverige. Vi ville öppna upp för en större diskussion om hur historier går just till historien. Vilka minnen får framträda,
vilka röster blir nerskrivna och vilka vittnesmål blir bevarade?
Vi ville undersöka förhållandet mellan den lokala minneskulturen och nationell historieskrivning och vilka ord som bidrar till berättelsen om Sverige. Det har varit viktigt för oss att Glömskan arkiv vuxit fram genom brevväxling med sociala rörelser i Malmö - på så sätt är verket i sig själv en del av ett kollektivt minnesarbete.”

Grupputställningen Hela staden är ett monument arbetar för att skapa en gemensam plats i staden som gestaltar erfarenheter av rasism och öppnar upp för en större diskussion om rasism i relation till minnespolitik, historiografi och konstnärlig gestaltning.